❤️INGA LATA MÄNNISKOR BLIR UTMATTADE❤️

Det finns enormt många människor i vårt samhälle som har drabbats, som kommer att drabbas, eller som precis påbörjat den enormt långa vandringen, som vandrar oss rakt in i en grå nyanserad vardag med psykisk ohälsa.
Vissa besitter en kunskap, kanske från en tidigare problematik, eller kunskap igenom närstående som någon gång varit drabbad, vissa tror att dom förstår, och för vissa är begreppet bara nonsens.😶

Som jag tidigare nämnt, så löper vi föräldrar till barn med en NPF- diagnos en betydligt större risk att hamna just där.
Men även våra barn är utsätta för samma risk, och även om det inte redan inträffat, så tycker i alla fall jag att vi åtminstone ska ge oss själva chansen till en första hjälpen väska. Dels för att underlätta, stödja och förstå, men framför allt, om möjligt, förhindra att det händer längre fram.

Det är tyvärr jättesvårt att få rätt hjälp inom psykiatrin och vården idag.
Det är en bitter sanning, men det är så det har blivit på grund utav hur samhället ser ut.🙄
Men det betyder absolut inte att vi ska exkludera all den hjälp och kunskap som vi kan få på annat håll!

Jag har många gånger lyft den stora bristen på kunskap inom NPF diagnoser,
Men hur är det med kunskapen, uppfattningen och förståelsen kring psykisk ohälsa?
Enligt mig finns även här enorma brister på kunskap, men också en avsaknad och en frånvaro till att faktiskt förstå.🌸
När jag först kom i kontakt med de olika begreppen depression, ångest, och utmattning, hade jag själv ett relativt ytligt kunnande.
Det finns några personer som ligger mig varmt om hjärtat, som tyvärr fått vandra den där bittra stigen.
Jag slöts då in i en okänd, och för mig främmande värld.
Jag brukar i regel veta vad jag ska säga, framför allt i dessa lägen. Men den här gången hade jag svårt att hitta dom rätta orden, eftersom jag kände att jag saknade kunskapen.📖

Jag är sjukskriven för andra gången på två år.
Första gången blev jag ärligt talat livrädd.
Allting tog bara stopp, och det hände så enormt mycket inombords, som jag inte kunde förstå, som jag inte kunde ta eller sätta ord på. För mig var det en fruktansvärt obehaglig känsla.
Framför allt eftersom jag har ett stort kontrollbehov.
Jag kan inte direkt påstå att jag minns speciellt mycket ifrån den tiden, trots att det var en utav dom större händelserna för mig personligen.
Men jag minns tydligt min stolthet, och den enorma lättnaden inom mig, när jag för första gången i mitt liv äntligen vågade erkänna, både för andra, men främst för mig själv, att jag psykiskt inte var stabil och mådde bra.👏
Nu i efterhand så kan jag blicka tillbaka, och gå igenom den perioden, ifrån ett perspektiv som där och då inte existerade för mig.
Det har fått mig att inse att jag borde tagit situationen på större allvar, jag borde varit mer lyhörd, prioriterat min återhämtning mer, men framför allt borde jag varit mer uppmärksam, vaken, och i synnerhet mer mottaglig, på alla tydliga varningssignaler.⚠️

På bekostnad utav mitt sätt att hantera min förra sjukskrivning, sitter jag här idag, inne på min fjärde vecka i min andra sjukskrivning.
Denna gång drog jag dock full pott, och kammade hem depression med utmattnings syndrom.🥇
Redan nu kan jag se tydliga likheter, och olikheter, när jag jämför dom mot varandra.
Varningssignalerna som jag totalt valde att ignorera förra gången, ja dom var jag lika duktig på att ignorera även denna gång.
Men till skillnad från sist, om jag får försvara mig lite, så var det faktiskt jag denna gång, som drog i handbromsen, (även om jag borde dragit den mycket tidigare)🙄
Bara för att jag inte lyckades fullt ut i min förra sjukskrivning, så behöver inte det betyda att jag misslyckades totalt.
Snarare tvärtom.
Jag fick tyvärr inte den hjälpen ifrån vården som jag borde fått, jag hade ingen erfarenhet, ingen kunskap, och jag hade absolut inte någon som helst förståelse, i mitt eget beteende.
Jag var bara en mamma som försökte få ihop livet när det en dag inte funkade längre.
Alltid för högt tempo, alltid för höga krav, i samband med ett beteendemönster som gör att jag har svårt att prioritera återhämtning och avkoppling.
Fokuset låg, och ligger dock fortfarande på tempot, görandet och prestationen...
Men trots min då låga brist inom psykisk ohälsa, så accepterade jag att jag inte mådde bra, jag sökte hjälp, pratade med anhöriga, jag blottade mina känslor.😨
Men framför allt, så gjorde bara det jag ville, och det som fick mig må bra, under hela min sjukskrivning.
Tack vare att andra gjorde valet att dela med sig utav sina upplevelser och sina känslor, medvetet som omedvetet, så fick jag tillgång till min första hjälpen väska, som räckte för att jag skulle ta det där allra första steget.💼

Jag är idag långt ifrån klar, jag har knappt börjat.
Jag befinner mig just nu i starten utav en otroligt lång och tuff resa.🛫
Men jag har en första hjälpen väska, och den fylls dagligen med kunskap ifrån alla olika håll.
Hade tillgången till kunskap inte varit så bred som den faktiskt är, så hade jag förmodligen aldrig tagit det där lilla, men för mig enormt stora och viktiga steget, till mitt erkännande. Jag hade inte heller suttit här idag med en handfull av kunskap, som förhoppningsvis kommer underlätta, och hjälpa mig att lyckas ännu bättre denna gång.🙏

Idag måste jag bara lära mig hur jag samlar ihop alla olika pusselbitar som finns i min väska, och omsätta dom till en vardag som skapar rutiner där energin inte går åt till allt som är jobbigt.
Jag måste acceptera att livs reglerna inte bara gäller alla andra, utan även mig.

Det är väldigt få människor som fejkar dåligt psykiskt mående,
men det finns väldigt många, som fejkar ett bra psykiskt mående.
Det finns många som besitter informationen, precis som jag gjorde, men vi tillåter den inte att bli applicerbar på oss.💔

Vi kommer alltid behöva vården för att ta oss ändra fram, men det finns mycket vi kan göra själva innan den hjälpen kommer, för allting börjar alltid hos dig själv.
Så om vi bara kan bli ännu bättre på att öppna upp oss, och dela med oss utav våra personliga erfarenheter så kan vi tillsammans hjälpa varandra att ta oss långt på vägen ur den minst sagt
komplicerade psykiska ohälsan.❤️

I alla fall så har jag bestämt mig för att aldrig falla tillbaka till den versionen av mig själv, som körde mig rakt in i väggen.