❤️INFÖR SKOLSTART ❤️
Det finns förmodligen många föräldrar där ute som garanterat
sitter i liknande tankar och funderingar som jag gör just nu under semestern.☀️
Därför ska jag göra ett försök att dela med
mig utav min erfarenhet, mitt sätt att hantera, ta sig igenom, samt dela med
mig utav olika förberedelser som kan vara avgörande.
Jag pratar självklart om höstens
skolstart, som kan innebära väldigt många oroliga tankar och funderingar för
oss som är föräldrar till barn med speciella behov.
Jag glömmer aldrig
när Elias skulle påbörja sin stora flytt ifrån förskolan till förskoleklass.🏫
Det låter inte så farligt när man läser det i text, förskola eller förskoleklass,
men för honom var det en enormt stor skillnad, precis som det är för många
andra barn, oavsett diagnos eller inte.
Ny skola, nya ansikten, nya fröknar, nya klasskompisar, rutiner, och framför alltmer
krav.
Han hade bara några få månader tidigare fått sin diagnos fastställd i form av
lättare autism och medelsvår ADHD i kombinerad form.
Förskolan han gick på innan skolstarten var väldigt stöttande och förstående i
Elias problematik kring att förändring inte var hans starkaste egenskap direkt.
Han fick en väldigt bra övergång tack vare ett bra samarbete mellan förskole
pedagogerna och nya skolan.
Framför allt hade han en pedagog på förskolan som han kände en enorm stor
trygghet till,
och tack vare hennes förståelse och deras uppbyggda relation fick han besöka
skolan tillsammans med henne ett flertal gånger innan sommarlovet drog i gång.
Han fick en karta över skolan, han fick träffa lärarna, och han fick en
egengjord bok som han kunde titta på och bearbeta hela sommaren innan
skolstarten närmade sig.📗
Vi hade precis
påbörjat en medicinering för hans ADHD sommaren innan skolstart.
Jag hade också fått tydliga instruktioner ifrån både psykologer och BUP att det
är väldigt viktigt att ha en öppen dialog med skolan och förbereda dom på vad
för liten kille som kommer börja där.👦
Självklart hade skolan fått ta det utav alla psykiatriska utredningsunderlag,
förskolans åtgärdsplan, samt hela utredningen som pågått under 3,5 års tid.
Men jag som mamma var väldigt mån om att få förklara min bild utav Elias, utifrån
ett perspektiv hemifrån, samt mitt eget perspektiv som mamma, som ofta skiljer
sig utifrån det psykiatrin upplever.
Det var också väldigt viktigt för mig
att få ta detta samtal direkt med hans kommande klassföreståndare, och inte vem
som helst på skolan.
Så
jag gjorde mitt samtal, jag förklarade vart vi stod just nu i Elias utveckling,
hur medicineringen fungerade, hur man hanterar hans aggressiva sida, jag
berättade allt jag kunde komma på som var viktigt för hans skolstart i det
samtalet, som för mig just då kändes som ett utav dom viktigaste samtalen i
mitt liv.📞
Jag minns så tydligt och väl hur nöjd och trygg jag kände
mig efter det samtalet, jag fick verkligen en positiv och lugn respons i allting
jag förklarade.
Jag hade otrolig tur, Elias klassföreståndare hade arbetat på en skola tidigare
med barn med speciella behov.
Hon var lugn, och framför allt
uppskattade hon mitt engagemang att jag ringde och pratade med henne
personligen. Det var någonting som jag absolut inte hade förväntat mig.
Sen kom den dagen, den första skoldagen, och tiden
därefter.
Den första terminen var fruktansvärd.
Trots att Elias hade den absolut bästa klassföreståndaren
jag någonsin kunnat drömma om, så blev skolstarten som ett stort svart hål för
både mig och Elias.😢
Den oron av att inte veta om det kommer ta en timma att
lämna honom, fem minuter, eller om det slutar i att han behöver åka med mig hem
och jag får sjukskriva mig den dagen.
Oron om han slår sönder allting som kommer i hans väg, inklusive både fröken,
kompisar, mig eller sin lillasyster.
Oron om han låser in sig på toaletten och slår sig själv tills man får bryta
upp dörren.
Oron när man väl tagit sig till jobbet men telefonen ringer oavbrutet för att
informera dig om alla olika händelser som sker under hela dagen.
Det är en oro som inte bara är jobbig på grund utav att
du älskar ditt barn och vill att han ska trivas i skolan, att han ska få
kompisar, vara omtyckt och lyckas.
Det är en oro som för dig som förälder bygger otroligt mycket ringar på vattnet.
Men det finns olika hjälpmedel som vi föräldrar kan ta
till under sommaren för att förbereda barnen på skolstarten, och det finns
tillvägagångsätt oavsett om det är första skoldagen, eller om vi bara ska
påbörja en ny termin.
Ni som har barn med NPF diagnos har förmodligen hört dessa punkter tidigare, eller
återkommer till dom emellanåt, och vissa arbetar med dom dagligen.
Antingen med bra resultat, eller så står
ni fortfarande och trampar i något som känns som sjunkande lera.
Oavsett resultat, sluta inte.
Alla sätt är absolut inte rätt sätt för alla
barn, men om det är något jag lärt mig under mina år som NPF förälder, så är
det att alltid återkomma till dessa punkter tills den dagen det faktiskt sätter
sig.
Dessa frågor är till för att både jag och mina barn skall
skapa förutsägbarhet och tydlighet, och dom går att använda i så många olika
sammanhang.
Vad ska jag göra?
Var ska jag vara?
Vem ska jag vara med?
Hur länge ska det hålla på?
Vad kan hända sen?
Vad behöver jag ha?
Varför ska jag göra det?
Vad man väljer att svara på dessa frågor är väldigt individuellt,
men det handlar om att lyfta ett intresse och bygga upp någonting som ditt barn
drivs av!
Viktigt är bara att man förbereder barnen för vad som komma skall, och att ha
en mall att svara på deras frågor är inte så dumt faktiskt.
Generellt är NPF barn väldigt kontrollerande och behöver ha koll på vad som
kommer hända härnäst.
Mitt tips är att skriva ut och arbeta mycket med bild stöd.
Jag har själv haft barn med diagnos i många år och vägrat bild stöd för att jag
tycker att det har funkat ändå. Men jag får faktiskt lägga mig platt där, och
medge att sen jag valde att arbeta mer med bild stöd för att förklara olika
situationer och händelser så har jag fått ett helt nytt perspektiv på deras
sätt att förstå vad jag säger.
Vi vet att barn med denna typ av diagnos har svårt för längre instruktioner och
svåra ord, så hur skulle dom rimligtvis kunna förstå en vuxen som står och
skriker och är frustrerad och drar alla olika ordkombinationer ifrån "förståelse"
"respekt" "hänsyn"
Ja, jag refererar absolut till mig själv!😒
Men vi vet alla att skolan inte är anpassad för alla,
liksom föräldraskapet ibland är tuffare för vissa.
Men vi måste göra vad vi kan göra från vårt håll. Åtminstone ibland
Och ja, trots alla tips jag ger, och trots att jag vet
exakt hur jag ska agera för att göra vardagen enklare för mig och mina barn är
jag inte mer än människa, och inte mer än mamma, och jag lär mig fortfarande
varje dag.
Nu är det jag som sitter och delar med mig utav min egen erfarenhet kring Elias
skolstart, mitt sätt att hantera det, att försöka ta mig igenom det, och ta åt
mig av mina egna tips kring förberedelser för att klara av ännu en inskolning
med min lilla Alexandra till hösten.
Men även om jag sitter med någon form utav olustig känsla att det kan komma att
bli en tuff höst, så sitter jag samtidigt på facit att Elias idag sitter med på
alla lektioner helt utan stödperson, han går in i skolan själv varje morgon,
han har väldigt mycket kompisar och är väldigt populär, sen att han är
duktigare än mig på matematik, det behöver vi kanske inte diskutera just idag.
MEN han lyckades, och ingen är stoltare
än jag över den killen! ❤️💕