❤️UR ETT ADHD PERSPEKTIV❤️

Jag känner exakt samma känslor som du gör, och jag upplever exakt samma saker. Men jag upplever det lite mer än vad du gör.
När jag är glad, ja då är jag överlycklig, 
När jag är ledsen, ja då är jag totalt förtvivlad.
Om någon skulle såra mig, ja, då känns det som att hela min värld rasar och faller samman, och jag finner ingen mening längre med något.
Men om jag får din förståelse, då känns allting genast mycket bättre, oavsett hur illa det var alldeles nyss.
Ibland kan jag ta allting väldigt personligt, ja rätt ofta faktiskt för att vara ärlig.. och det kan kännas som om minsta lilla sak är riktat enbart emot mig.

Men du har någonting som inte jag har, du har en ventil som jag saknar, och eftersom jag saknar den ventilen kan det generera i att allting som jag vill få ur mig, kommer ut på fel sätt, Oftast genom ord.
Jag kanske låter jättearg, och förmodligen tycker du att jag överdriver allting, men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker och ting väldigt mycket större för mig.
Jag får liksom ingen chans eller möjlighet att sortera alla tankar, och framför allt inte sortera bort alla dåliga tankar, tankar som egentligen inte alls är speciellt realistiska.

Jag är absolut ingen dålig lyssnare, snarare tvärtom, men jag kan ha väldigt svårt att koncentrera mig.
Droppandet ifrån kranen, ljudet från någon som sitter och äter, eller en lampa som blinkar för att den är trasig.
 Allting som du med hjälp utav din ventil kan sortera bort, det stannar kvar i huvudet hos mig.
Jag kan se att dina läppar rör sig, och jag är så ledsen att jag inte kan höra vad du säger trots att jag verkligen försöker.
Jag gör det verkligen inte för att nonchalera dig, utan för att det finns så mycket annat att lyssna på.
Och skulle vi befinna oss i ett helt tyst och tomt rum, ja då lyssnar jag i stället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där är det aldrig tyst.

Ibland kan du bli jättetrött på mig, för att jag har frågat dig om en sak, och sedan nästan genast ställer samma fråga igen. Det är inte för att jag är dum i huvudet, trög eller korkad, men svaret du gett mig har liksom försvunnit bland alla tankar i mitt huvud. Då behöver jag fråga igen, och kanske ytterligare en gång till för att det verkligen ska fastna ordentligt.
För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan en hel kväll och titta på en film, det funkar sällan för mig.
Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar koncentrationen och tittar på allt annat än just det som händer på tv-skärmen.
Det är min kropp som försöker berätta för mig att jag behöver lite omväxling, mitt tålamod har helt enkelt tagit slut, trots att jag kanske tyckte filmen vad jättebra.
Men om du bara ger min övertrötta lilla hjärna en liten paus, så kan vi fortsätta sedan.
Ja, så vida jag inte hittar något annat intressant att lägga mitt fokus på.
Men min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck så som din, och den tröttnar fort.

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.
Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor, men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.
För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar, Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Slänger jag saker överallt?
Kaos är mitt sätt att hålla ordning, eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig
trygg.
Det är då jag känner att jag har kontrollen. Men när man har det kaoset och samtidigt lider utav någon form av perfektionist personlighet, ja då kan du tänka dig själv att utfallet blir allt annat än bra.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa stund hur glad som helst, hur mitt humör kan svänga oftare än hos en tonårstjej i puberteten? 
Bli inte det, mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget just i stunden. 
Och sådant kan ändras fort!
I min hjärna är allt i ständig rörelse, och Ibland hinner jag inte med helt enkelt.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.
Att lägga sig i är min specialitet, ingenting jag är stolt över, men jag gör det inte för att vara jobbig, utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan.
Jag saknar ett konsekvens tänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt.
Jag gör det som faller mig in, det jag känner för i stunden, jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.

Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du.
Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack.
Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång.
För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Jag förstår att du är Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?
Det är bara att du vänjer dig, min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar.
Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det, men jag kan hålla med om att det är fruktansvärt irriterande i stunden, även för mig själv. 

Vi med ADHD/ADD är intensiva, Vi känner mer, Vi hatar mer, Vi sörjer mer, Men vi älskar också mer.
För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.

När du känner att du inte orkar vara förstående längre – gå ut. Ta en paus.
Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande.
Det händer alltid något när vi är med, för Vi är i ständig rörelse.
Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva, Vi är också både intelligenta och kreativa.
Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen.
Vi har för att överleva skapat vårt eget lilla sätt att vara och agera.

Det måste du låta oss få.

Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta vara på allt positivt som vårt handikapp medför, så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig.
Du kommer att förstå, du kommer vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen ur vårt perspektiv.